Vart tar man vägen?
Idag somnade vår fina, fina hund in. Hon svävar bland molnen nu. där i himlen. Där det finns massor av godis och en oändlig skog hon kan springa i.



Vad gör man när kroppen liksom krampar efter saknad?
Hennes koppel kommer ju liksom hänga där, i hallen. Och hennes matskål kommer stå tom. Hela huset kommer vara tyst på natten för hon kommer inte längre vara här och snarka.
Och när man kommer hem kommer det bara vara en hund där istället för två, som hälsar, för Filippa är i himlen.
Och jag är säker på att det är där hon är. För det finns faktiskt ingen annan plats som passar henne bättre än just en himmel fylld av skog, bär, fågelsång och varma vindar.
Det är egentligen helt sjukt hur en hund kan ta så stor plats i hjärtat.
Fast samtidigt inte. En hund som Filippa sätter sig lätt där.
Jag hoppas att du tänker på mig ibland, där i himlen, och tittar ner på oss. Vi ses ju snart. Då ska vi springa där i skogen tillsammans.
Jag älskar dig Filippa. Världens finaste hund.
Ta hand om dig där uppe. (och jaga inte för mycket fåglar)
Kommentarer
Postat av: Erika
Mitt hjärta gick lite sönder där. Beklagar sorgen <3
Postat av: Ling-Ling
Vad sorgligt. Jag beklagar.
Postat av: Lina H
aww vännen :( hon får de br där uppe :)
Trackback
